KÖPENHAMN / HAMBURG / ZÜRICH / FIESCH / ZERMATT / MONTREUX / PARIS / LONDON
Alltså, vilken resa! Nu är den slut, och vi är väldigt glada över att vi dokumenterade den kontinuerligt. Vi kommer förhoppningsvis snart att komplettera med lite mer text och bilder, men vi gör det när andan faller på.
Tips! Läs gärna om resan i kronologisk ordning istället.
Nu drar vi hemåt via luften!
Innan vi åkte konstaterade vi att vi hade följande att förhålla oss till vad gäller packningen:
Ja, det var en stor utmaning att packa, men en kul utmaning. Kanske är vi lite knäppa som gillar den typen av utmaningar.
Såhär såg packningen ut större delen av resan:
Nu har vi packat om för flygning med enbart handbagage. Det blev fyra små ryggsäckar och två handväskor. Vi kastade ändå väldigt lite av packningen: två gamla utslitna handdukar, lite tvättmedel, lite handsprit, diverse papperskopior av biljetter och sånt.
Sten letade upp ett sushiställe nära museerna, med bra betyg hos Google. Smakade utmärkt, speciellt gott var det med fyra sorters japanskt te i halvkyla och regn.
Här är stort, bullrigt, gratis och för mycket att se. Man får begränsa sig till några få hallar och saker. Som Apollo 10.
En av Long Now foundations 10000-års-klockprototyper.
Och massa fordon av alla möjliga slag.
Ikväll hade vi stämt träff med vår gamla vän från Göteborg som numera bor här i London. Vi köpte ta med-mat och gick hem till hennes lilla lägenhet.
Där visade sig Alvar vara en historieberättare av stora mått, samt även heminredare. Han visade henne hur man myser till soffor och instruerade för att hon skulle kunna förbättra det senare också.
Marja tränade på Stens kendama, och fick in snitsen riktigt bra efter ett tag.
Det blev en ganska sen kväll för oss. Särskilt med tanke på att vi bytt tidszon också. Väldigt smidigt att åka några hållplatser tunnelbana hem, bara.
Vi tog tjuren vid hornen direkt och gick till Hamleys. En Stor Leksaksaffär. Vi bor väldigt centralt, alltså. Fint.
På Hamleys fanns det många leksaker.
Och rätt klämkäck personal. Som demonstrerade grejer och pratade och log. Fast ändå hyfsat trevligt, trots kommersialismen.
Vi köpte tre grejer. En boll till Sten, ett set med byggfordon till Alvar, och en räv till Fredrik, eftersom han gjort sig av med sin nalle och nu vet Alvar inte vad han behöver för att tröstas. Så nu har han en räv istället.
Sen åkte vi på övervåningen på en dubbeldäckarbuss ett par hållplatser tillbaka.
Vi tog tunneltåget till London. Såhär såg det ut. Fritt tolkat.
Det var rätt smidigt på stationen, trots incheckning med bagageröntgen och dubbla passkontroller och så. Det var för övrigt första gången vi behövde våra pass på denna resa.
Tåget var av gammalt snitt, franska före detta TGV-tågset. Det fanns lite mackor att köpa, och Alvar åt förstås müsli.
När vi kom fram till St. Pancras-stationen gick vi mot tunnelbanestationen och hittade direkt till biljettstället där vi skulle hämta barnens åkkort. Då fick vi visa pass och utskrivna papper som vi fått via e-post. Kvinnan i kassan hämtade en pärm med underskrifter och två kuvert. Barnen tyckte att det var lite magiskt att det fanns kort med deras bild på här!
Vi vuxna hade redan fått våra kollektivtrafikkort med posten. Men de är inte lika coola med bild och så.
Sen gick vi ner och tog tunnelbanan till vandrarhemmet.
Svalt och fint ute. Mer som hemma. När vi kom till rummet började det regna, i princip första gången sedan Köpenhamn, om man bortser från några stilla sommardroppar som torkade på väg mot marken i värmen i Fiesch.