Efter att ha ätit lite i vandrarhemmets restaurang så tog vi en kvällstur till Sacré-Cœur. När vi skulle stämpla våra kort i metrospärren så funkade de inte. Vi frågade spärrvakten, och han trodde att de kanske blivit avmagnetiserade av nån magnet i fickan. Fredrik hade haft dem bredvid sin telefon med magnetlock. Vakten fixade tålmodigt nya kort åt oss, hela familjen. Vi fick kolla att de funkade innan vi åkte vidare till turisttrappan. Vi nöjde oss inte med trappan, utan passade på att åka upp med den sneda rälsbanan, Funiculaire de Montmartre, eftersom den ingick i vårt tredagarskort. Kul grej. Byggd år 1900 och säkert lika meningslös då.
Där uppe kollade vi på utsikten lite och försökte lokalisera vårt vandrarhem. Det var svårt.
En timma senare åkte vi tillbaks till vandrarhemmet igen. När vi passerade spärren ropade vår spärrvakt: ”Monsieur! I need to see your tickets again!”
Det visade sig att han gjort ersättningskorten lite fel, så att de bara gällde två dagar, fast det stod tre dagar på dem. Han rättade till felet och gav oss nya kort. Vilken service!
