Författare: Anna

Efter att ha ätit lite i vandrarhemmets restaurang så tog vi en kvällstur till Sacré-Cœur. När vi skulle stämpla våra kort i metrospärren så funkade de inte. Vi frågade spärrvakten, och han trodde att de kanske blivit avmagnetiserade av nån magnet i fickan. Fredrik hade haft dem bredvid sin telefon med magnetlock. Vakten fixade tålmodigt nya kort åt oss, hela familjen. Vi fick kolla att de funkade innan vi åkte vidare till turisttrappan. Vi nöjde oss inte med trappan, utan passade på att åka upp med den sneda rälsbanan, Funiculaire de Montmartre, eftersom den ingick i vårt tredagarskort. Kul grej. Byggd år 1900 och säkert lika meningslös då.

Där uppe kollade vi på utsikten lite och försökte lokalisera vårt vandrarhem. Det var svårt.

En timma senare åkte vi tillbaks till vandrarhemmet igen. När vi passerade spärren ropade vår spärrvakt: ”Monsieur! I need to see your tickets again!”

Det visade sig att han gjort ersättningskorten lite fel, så att de bara gällde två dagar, fast det stod tre dagar på dem. Han rättade till felet och gav oss nya kort. Vilken service!

Här har vi klivit av vid Gare de Lyon.

Det går inte så snabbt, det här snabbtåget. Rälsen verkar inte så ny. Franska landsbygden susar i alla fall förbi där ute.

Efter frukost och en liten promenad i gamla byn på väg till stationen, sitter vi nu på snabbtåget mot Paris.

Om några timmar är vi framme!

Efter badet slappade vi lite på hotellet innan vi gick till en affär och köpte picknickmat som vi åt vid sjön.

Väldigt behaglig kvällstemperatur.

Igår: Nollgradigt, på och i en glaciär.

Idag: Jazzfestival och sjö i Montreux. 26 grader.

Nu skriver jag för Alvar igen.

I Zermatt är det inte tillåtet med fordon med förbränningsmotorer, förutom om man har tillstånd för till exempel traktorer. Istället har de små elfordon. Bussar, lastbilar, bilar …Alvar älskar små fordon. Zermatt var hans by.

Fast vi inte behövde, så åkte vi till slut buss till stationen. Egentligen ville Alvar åka taxi, som syns bilderna ovan, men det var aningens dyrt. Och med bussen fick vi se mer av byn.

Här har vi klivit av bussen vid stationen.

Och såhär ser traktorerna ut för att kunna köra på branta sluttningar.

En i vår familj är lite extra förtjust i müsli, och han är verkligen i sitt esse nu.

Till frukosten finns det såklart alltid müsli, och i affären kan man köpa birchermüsli som är färdigsvälld i yoghurt eller mjölk med lite frukt i, för att ätas direkt. Ungefär som vi lärt oss i gröngölingshandboken att man ska tillaga den. Jag har tyvärr inte lyckats fotografera färdigmüslin från affären, då den ätits upp fort.

En fin dag att åka uppåt, som sagt.

3883 meter över havet. Matterhorn i bakgrunden, som vanligt. Det vr ungefär nollgradigt och svag vind. Varmt i solen.

Och så åkte vi hissen ner i glaciären. Där fanns det is.

Tjoho!

Efter ett tag åkte vi ner igen, till vårt rum med utsikt.

För ett par månder sedan bokade vi denna resa. Vädergudarna har sett till att just denna dag, den enda möjligheten för oss att åka upp på Klein Matterhorn, så är frukostutsikten såhär.

Tack vädergudarna. -2 grader i slutet av kabinbanan nu. Vi klär på oss underställen och tar med mössa och solglasögon.